En käpp-kines är helt enkelt en kines som går med käpp. Att detta blev ett uttryck beror på att äldre människor får social status i den kinesiska kulturen och medelålders kineser använder därför gärna käpp för att framstå som äldre. "Käpp-Kina" kan syfta på att bambun kommer därifrån och i Kina har ju historiskt mycket tillverkats av bambu, speciellt käppar.
Finns det inte en koppling till begreppet hårpiska? Hårpiska var ett på 1700-talet bland männen gängse mod att bära nackhåret, vilket man lät växa långt och, omvirat med ett brett svart band, hänga ned på ryggen. Hårpiskan infördes 1713 av den preussiske kungen Fredrik Vilhelm I. Han påbjöd den även i sin armé (stångpiska); därifrån upptogs den av alla europeiska härar. Stångpiskan började försvinna på 1780-talet. Under Qingdynastin var kineser tvungna att bära en lång, hårt snodd hårpiska.
Vilket svammel. Ordet käppkines härstammar från boxarupproret i Kina vid förra sekelskiftet, där rebellerna inte hade skjutvapen utan slog ihjäl missionärer och andra skumma västerlänningar med käppar.
Käppkines kan möjligen härstamma från krigen i kina där man vid anfall av en fästning gjorde bilder av soldater som sattes fast på käppar. Man sågs då som en dubbelt så stor armé av motståndaren. Hörsägen?
Ordet käppkines tillskrivs skilda betydelser som 1. dum el. okamratlig individ, knöl 2. finne 3. norrlänning. Det tidigaste kända skriftliga belägget på käppkines är från 1924. Dessutom är Käpp-Kina belagt 1928. Det förekommer i titeln till en roman av sjökapten Sigurd Sternvall (1886–1951), en känd insamlare och utgivare av sjömansvisor: "Resan till Käpp-Kina". Det finns ingen säker uppgift om varifrån Käpp-Kina eller käppkines härstammar. En teori som har framkastats är dock att ordet skulle vara en anspelning antingen på kineser, om vilka man förr trodde sig veta att de vandrade med en bambukäpp i handen, eller på gårdfarihandlare, som hade sitt knyte med varor fastsatt vid en käpp som bars över axeln. Källa: Språkrådet